Så kommer ett ord tillbaka innan du glömmer det

Du kan möta ett ord, förstå det helt, och inte kunna använda det på fredag. Att förstå och att minnas är inte samma händelse. Det första sker medan du läser. Det andra senare, när du möter ordet igen i det ögonblick det har börjat blekna, och inte först när det redan är borta.

I det ögonblicket ligger hela den spridda repetitionen. Inte en längre session. En kortare, riktad mot orden som är på väg att glida bort.

En blick stannar inte

Det första mötet lämnar ett tunt spår. Låter du ordet vara, bleknar spåret, och nästa gång börjar du om, bara med känslan av att ha kunnat det. Ser du det igen nästa dag, medan spåret fortfarande är kvar, kostar det andra mötet mindre och varar längre.

Kommer du tillbaka för tidigt, medan ordet fortfarande är självklart, har du lagt minuten på något som inte behövde dig. Väntar du för länge håller du på att lära om det. Det användbara ögonblicket är det precis innan du hade behövt slå upp det igen.

Pausen växer när du kan det

Vocabulary håller det schemat för orden du har sparat. Kan du ett ord första gången, kommer det tillbaka nästa dag. Kan du det igen växer pausen. Sedan fortsätter mellanrummet att växa, så att ett ord du verkligen har inte ligger i morgondagens hög och ber att bli igenkänt ännu en gång.

Missar du det, kommer det tillbaka nästa dag. Det slängs inte, och det lämnas inte en månad som om missen inte hade hänt. Du ska inte repetera varje ord du någonsin har sparat. Du öppnar dem som är dags. Det finns ingen poäng för hur många du borde kunna vid det här laget. De enda orden framför dig är de som är redo att glida bort.

Sedan slutar du

Att repetera hela häftet är läxa, och läxa är det som blir liggande. Det som är dags är ofta ungefär en minut, eftersom de flesta av dina ord väntar och inte ropar. Dem tar du. Sedan slutar du. Ordet du tvekade på är där igen i morgon. Det du kunde stör dig inte förrän det behöver dig.